Den heliga jakten på en sann karaktär vet inga gränser.Vi har kravlat runt på golvet som djur. Vi har lärt oss stava till Stanislavskij. Vi har återupptagit repetitionen av våra motspelares känslor, den här gången i ett sovrum. Vi har upprättat magiska omständigheter kring förfluten tid. Vi har druckit te. Den heliga jakten på en sann karaktär vet inga gränser. Jag har uppmanats att hitta min feminina sida. Jag har varit motsträvig. Min inneboende, superkvinnliga ryska har efterfrågats med eftertryck. Hon med strassörhängen och livsfarliga klackar. Jag har varit motsträvig. Vi har genomfört helt ostrukturerade intervjuer med intervjuoffret placerat på en het stol. För att lära känna den där vi delar kropp men inte psyke med. De där superkvinnorna. De där rasistiska snubbarna. De där arga och ambitiösa. De eviga optimisterna. De där som flytt långt långt långt men ändå alltid ler. 

Den heliga jakten på en sann karaktär är strävsam närvaro på repetitioner. Meditativ sömnad av ständigt för långa, ständigt för korta ridåer. Den är välbehövliga avbrott av 50-talsdans, rugy på frostiga gräsplaner och gamla jazzdängor om olycklig kärlek. Den är överraskande besök på gummifabriker med hemliga syften Den inramas av ett grått januarifebruari där havsutsikt inte alltid lyckas påminna om att våren kommer att komma.

/ Sally