Förra terminen är ett minne blått. Minns det som om det var igår. Mina vänner i klassen och jag jobbade hårt i höstas för att plocka fram en enastående pjäs, vi hoppas såklart att den blir lika bra eller bättre i vår. Vi fick ett tillskott i gruppen efter jul och är väldigt tacksamma för det.

Under hela januari fick vi komma med olika förslag och tankar kring pjäsens tema men inga av våra förslag passade våra söta rara lärarinnor. Utan de bestämde själva. Efter en månads väntande fick vi slutligen veta vilket tema vi skulle använda oss av. Temat kommer att handla om ”tillräcklig likhet” och sökandet efter min plats i framtiden. Handlingen kommer att utspela sig på ett skepp. Vi kommer antingen spela en skeppsbesättning eller pirater. Mer vet vi inte just nu... Spännande...

På återseende
//Patrik

Emelie och Frida här. Anna är iväg och dansar med Silvicola som var här igår (torsdag) och bjöd på föreställningen ”Hem?”. En vacker och annorlunda dansföreställning om olika människors hem. Efter det hade de en workshop med oss. Det var väldigt spännande och inspirerande. (Sen så var ju ljuset till föreställning en enda lång njutning om Emelie får säga det själv)

Vi är i full gång med vår familjeföreställning SuperDum. Känns jättebra! Nu börjar vi få grepp om den och vi är jordens finaste grupp. Lottie regisserar oss och det känns SuperBra. Och vi har spelningar, en hel del faktiskt. Grupperna är också igång. Jättebra grupper som alldeles snart ska få sina manus.

Anna och Frida är även i full gång med musikalen, Vågen, som sätts upp på Elinebergskolan. Och det går väldigt bra! Vi har haft två träffar med hela ensemblen och vi har redan satt scenerier till några scener, bland annat öppningsscenen. (Och om Frida får säga det själv, är hon otroligt nöjd)

Det var allt från oss, nu tar vi helg! Ha det gött!
peace out.

Den heliga jakten på en sann karaktär vet inga gränser.Vi har kravlat runt på golvet som djur. Vi har lärt oss stava till Stanislavskij. Vi har återupptagit repetitionen av våra motspelares känslor, den här gången i ett sovrum. Vi har upprättat magiska omständigheter kring förfluten tid. Vi har druckit te. Den heliga jakten på en sann karaktär vet inga gränser. Jag har uppmanats att hitta min feminina sida. Jag har varit motsträvig. Min inneboende, superkvinnliga ryska har efterfrågats med eftertryck. Hon med strassörhängen och livsfarliga klackar. Jag har varit motsträvig. Vi har genomfört helt ostrukturerade intervjuer med intervjuoffret placerat på en het stol. För att lära känna den där vi delar kropp men inte psyke med. De där superkvinnorna. De där rasistiska snubbarna. De där arga och ambitiösa. De eviga optimisterna. De där som flytt långt långt långt men ändå alltid ler. 

Den heliga jakten på en sann karaktär är strävsam närvaro på repetitioner. Meditativ sömnad av ständigt för långa, ständigt för korta ridåer. Den är välbehövliga avbrott av 50-talsdans, rugy på frostiga gräsplaner och gamla jazzdängor om olycklig kärlek. Den är överraskande besök på gummifabriker med hemliga syften Den inramas av ett grått januarifebruari där havsutsikt inte alltid lyckas påminna om att våren kommer att komma.

/ Sally