Hejsan

Den här gången så ska jag berätta lite mer om vår pjäs som vi jobbar på för fullt med. Den har temat ”vinnare eller förlorare” och handlar dels om oss själva där vi spelar upp var sin monolog ur våran liv. Och dels utspelas det sig på en sporthall som hotas av nedläggning där vi spelar olika sportkaraktärer:

Fröken Sparring är en snäll boxare som man undrar varför hon är uppe i ringen ens eftersom hon är strykrädd.

Dominika Hård är en alltför mjuk tränare som alltid försöker motivera sina elever att göra deras bästa.

Gustaf von Oben är en arrogant, ytlig badmintonspelare från överklassen som låtsas att han spelar tennis egentligen.

Sensuella Isabella är en jättefeminin, fåfäng konståkerska som inte har balans vare sig uppe på isen eller i privatlivet.

Ville Skog är en orienterare som har noll koll på lokalsinnet och alltid håller kartan och kompassen upp och ner

Surapelle är en pingisspelare som jämt är sur men också livrädd för att förlora så därför vågar han aldrig ställa upp i någon match.

Peppe Munter är en supporter som är glad i alla väder och hänger alltid på sporthallen eftersom han inte har några andra vänner.

Inga Scott är en kvinnlig skidskytt som man undrar om hon har valt rätt sportgren... hon är nämligen skotträdd...

Fröken Sparring – Åsa Andersson

Dominika Hård – Andrea Davidsson

Gustaf von Oben – Åke Ekelund           

Sensuella Isabella – Maria Holmgren

Ville Skog – Mikael Nilsson

Surapelle – Robin Sjöberg

Peppe Munter – Patrik Svensson

Inga Scott – Anna-Maria Wendel

Jag hoppas att ni alla kommer och ser på våran fantastiska föreställning när vi har premiär! Håll utkik på hemsidan, där kommer datumet inom kort läggas upp.

Nu tackar jag för mig för den här gången men jag hoppas att vi ses igen nån gång i framtiden!

Väl mött!

//Åke Ekelund

Hejsan

Denna vecka får ni följa mina tankar om vad som hänt i vår klass de senaste veckorna. Jag heter Åke Ekelund och går i Teater Aspen(bästa linjen i skolan förresten!)

Just nu så jobbar vi på vår första pjäs som har arbetsnamnet ”vinnare eller förlorare”. Vi ska berätta en händelse ur våra liv som handlar om hur vi har känt oss både som vinnare och/eller förlorare. För tillfället så jobbar vi på med våra monologer och gör improvisationsövningar kring dem. Vi har jätteroligt tillsammans. Vi skrattar så att man tappar andan hela tiden. Jag återkommer med mer info i veckan så ni får bara ge er till tåls till dess!
Väl mött! 

//Åke Ekelund 

Det var som så, att en morgon fick vår käre kursansvariga Magnus Florin för sig att vi skulle sätta ihop två kabaréer att turnéra med, och det tyckte vi lät kul. Vår episka kallelse är att på sju veckor göra allt från grunden.

Min grupps kabaré går under namnet ”Svälj inte valen hel” och kommer bestå av surrealistiska sketcher om just val och valar. Vi har skrivit manus, byggt scen, övat danser, arrangerat ljusanläggningar, löpt amok i kostymförrådet, regisserat varandra och gnällt över att vi inte fått några spelningar.

Allting går väldigt snabbt. Vissa dagar hänger jag varken med i mig själv, projektet eller någonting runt omkring. Vi är som en familj på internatet, men så väldigt olika. En kväll för ett bra tag sen tog jag, Joanna, Emelie och Sandra en promenad ner till stranden, och plötsligt drabbades alla av hemlängtan. Vi pratade om det en stund, sen stod vi tysta och tittade ut mot havet. Höll om varandra medan alla längtade sig bort till olika platser.

Jag älskar att stranden är så nära. När stämningen började bli för intensiv, brukade jag gå ner och lyssna på pompös filmmusik, låtsas dirigera vågorna och skratta åt ingenting. Internatet, kabarén, teatern, vågorna och sånt där, skapade en känsla av dramaturgi i mitt liv som jag inte upplevt förut.

//Joakim Andrén

Denna gång får ni följa Teater på Turné eleven, Joakim Andréns, tankar annat ”gnoffs”…

Allmänt gnofs från de två första veckorna

Jag lyssnade på någon töntig och glättig musik när jag traskade in på Sundsgården med min feta resväska i mitten av augusti, och tänkte pretentiösa ord som ”Ny era”, ”Pånyttfödelse”, ”Självständighet.” Min klass visade sig bestå av en regnbågsfärgad poppare, en excentrisk finländare, en vulgär reggaeblondin, en elegant Rödluva, Twilight-Jacobs kristna tvilling, en flumpryd halvdansk, en kognitionsvetande superhjälte, en bisexuell pjäsförfattare, en sprallig dansös, en antipretentiös pajas, en rödhårig aktivist, samt jag, klassens berättare av godnattsagor.

Det krävdes bara några ytterst bisarra akrobatikövningar för att bryta isen, och snart var alla kära i varandra och låg i stora massagehögar. Och boom, direkt var en massa stora projekt igång. Vi hade två veckor på oss att förbereda ett event på IKEA:s invigning och ett teatercafé inför hela skolan. Om det inte varit för att våra lärare citerade Bob Hansson med roliga dialekter hade det aldrig varit möjligt.

Vi på teater på Turné fick den stora välsignelsen att ha hela skolan för oss själva i en vecka, och stirrade bittert mot horisonten när resten av kurserna anlände. Vi som hade haft det så trevligt, instängda i vår skånska bubbla!

Känslan från den töntiga och glättiga musiken höll i sig, för min egen del kände jag att Sundsgården var rätt plats. Den tillåtande stämningen och den kittlande känslan av utveckling har låtit mig hamna i sällsynt harmoni med mina inre demoner.

Kort gurgel om improvisation

Första veckan gjorde vi en av de mest intressanta teaterövningarna. Två personer ställde sig på scenen utan förberedelse. De var helt tysta, skulle bara titta på varandra. Genom bara blickar och minimalt kroppsspråk skulle man känna av vad man hade för relation till den andra och vad för situation vi befann oss i. Utan att direkt hitta på, bara känna av. Efter sisådär två minuter kom den första repliken, och då spelade man upp en scen utifrån vad tystnaden hade berättat.

IKEA

På IKEAs varuhus finns som känt en massa färdigmöblerade rum uppställda överallt. För några veckor sen skulle Helsingborgs IKEA invigas, och då tänkte någon att ”Hm, vore det inte hemtrevligt om en massa konstiga estetare låtsades bo i de här rummen? Så medan kunderna går förbi kan dessa estetare ligga och sova, träna yoga, diskutera centralisering, fria och vara otrogna mot varandra och bära skotska hippiekoftor.”

Javisst, tänkte vi, och så blev det. Vi spred ut oss i en massa olika rum och försökte förvirra besökarna så mycket vi kunde. Många verkade undra om vi faktiskt satt och bajsade på riktigt, och varför Hampus nästan var naken (det undrar ofta vi andra också). En tant som såg på när Philip gjorde dagens tredje frieri till Sally, blev rörd och överlycklig. ”Vilken fräck idé att fria på IKEA.” Allt som allt var det en väldigt sjuk upplevelse, då man tillslut började förvandlas till en dockskåpsdocka och tro att man faktiskt satt och styrde ett riktigt företag. När kunder kom in, involverade vi dem som om de var våra kollegor eller grannar. Att lyckas hålla masken var bland det roligaste, ibland tog det flera minuter innan folk började ana att ”Hörrni, hemmafesten på sovrumsavdelning måste vara uppgjord.” Varje dag avslutades nämligen med ett improviserat cocktailparty med improviserade karaktärer och konflikter.

Så jaa, där spenderade vi vår tredje vecka på Sundsgården. Med ett knippe inredningstjofsans åkte vi hem på söndagen, snuvade på vår helgledighet. Och skoningslöst gick livet vidare.

 //Joakim Andrén